VÄRLDSMARKNADEN
— Cackle, du är en enfaldig narr! Du pratar då ständigt dumheter och skandaler. Osborne ämnar inte rymma bort med en grevinna eller ruinera en modehandlerska. Miss Sedley är det mest förtjusande unga fruntimmer som någonsin levat. Han har varit förlovad med henne i långliga tider, och den som talar illa om henne gör bäst i att akta sig, att inte jag får höra det.
Härvid rodnade Dobbin förskräckligt, tystnade helt tvärt och var nära att kväva sig med en kopp te. Historien var inom en halvtimme utspridd i hela regementet, och ännu samma afton skrev fru majorskan O'Dowd till sin syster Glorvina av O'Dowdstown att icke brådska med att resa från Dubblin, emedan unge Osborne redan hade sprungit åstad och förlovat sig.
Hon komplimenterade löjtnanten i ett lämpligt tal vid ett glas viskytoddy samma afton, och han gick hem alldeles ursinnig för att gräla på Dobbin (vilken hade avslagit fru majorskans bjudning och satt hemma i sitt eget rum och spelade flöjt och, efter vad jag tror, skrev vers på ett mycket melankoliskt sätt) — för att denne hade förrått hans hemlighet.
— Vem tusan bad dig prata om mina angelägenheter? utbrast Osborne förtrytsamt. Vad fan behöver hela regementet veta att jag ämnar gifta mig? Vad behöver den där kacklande gåsen Peggy O'Dowd sitta och göra mig till ett samtalsämne vid supén och annonsera min förlovning över alla tre konungarikena? Och vad har du i det hela taget för rättighet att prata om att jag är förlovad eller att överhuvudtaget blanda dig i mina angelägenheter, Dobbin?
— Jag tycker… började kapten Dobbin.
— Jag ger tusan vad du tycker, inföll Osborne. Jag vet visserligen att jag står i förbindelse hos dig, ja, jag vet det, fördöme mig, alldeles för mycket väl, men jag vill inte ständigt och jämt bli uppläxad därför att du är fem år äldre än jag. Jag vill bli hängd om jag längre uthärdar dina miner av överlägsenhet och fördömt med-
