Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/185

Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

käre George, tycker jag inte om utseendet av mr Sedleys affärer. Min huvudbokhållare, mr Chopper, tycker inte heller om det, och han är en gammal räv och känner till börsen så väl som någon i London. Hulker och Bullock betrakta honom med misstänksamma blickar. Jag fruktar att han fnaskar på egen hand. Det påstås att den där Jeune Amelie, som togs av den amerikanske kaparen, var hans. Och tvärsäkert är — såframt jag inte ser Amalias tiotusen pund uppräknade i kontanta pengar, blir det inte något av med giftermålet. Jag vill inte ha någon avsigkommen stackares dotter i min familj. Låt vinet gå, sir — eller ring på kaffet.

Med dessa ord bredde mr Osborne ut aftontidningen, och detta var en signal som sade George att samtalet var slut och att hans pappa ämnade taga sig en lur.

Han skyndade uppför trappan till Amalia vid det allra bästa lynne. Vad var det som gjorde honom mera uppmärksam mot henne denna afton, än han på lång tid hade varit — mera ivrig att roa henne, mera öm och mera munter och språksam? Var det därför att hans ädla hjärta blev ännu varmare för henne vid utsikten av en kommande olycka, eller var det tanken på att han möjligen skulle förlora den kära lilla varelsen, som gjorde att han värderade henne högre än förut?

Hon levde på minnet av denna lyckliga afton många dagar efteråt och erinrade sig hans ord, hans blickar, de sånger han sjöng och hans hållning, då han lutade sig över henne eller betraktade henne på avstånd. Aldrig hade i hennes tycke någon afton förr gått så fort i mr Osbornes hus, och för första gången i sitt liv blev denna unga varelse rentav förtretad över den för tidiga ankomsten av mr Sambo med hennes schal.

George kom och tog ett ömt farväl av henne den följande morgonen och skyndade därefter till City, där han avlade ett besök hos mr Chopper, hans fars kassör, och erhöll av denne herre ett papper, vilket han hos Hulker och Bullocks utbytte mot en hel ficka full med pengar. Då George trädde in i huset, kom gamle John

12. — Thackeray, Världsmarknaden. I.177