WILLIAM M. THACKERAY
vaka över miss Crawley; den följande natten sov den gamla damen så gott, att Rebecka fick tid att själv taga sig åtskilliga timmars behaglig vila på soffan bredvid sin gynnarinnas säng, och inom kort blev miss Crawley så pass återställd att hon satt uppe och skrattade hjärtligt åt en fulländad härmning av miss Briggs och hennes sorg, vilken Rebecka skildrade för henne. Briggs fnysning gehom näsan då hon grät och hennes sätt att använda näsduken återgåvos så fullkomligt, att miss Crawley blev helt glad och nöjd, till stor förvåning för läkarna, som besökte henne, vilka vanligen plägade finna denna hedervärda världsdam, då hon hade haft ett anfall av sjukdom, i högsta grad nedstämd och i den värsta förskräckelse för döden.
Ryttmästare Crawley kom varenda dag och erhöll av Rebecka bulletiner rörande sin tants hälsa. Denna bättrades så hastigt, att stackars Briggs fick tillåtelse att se sin gynnarinna, och personer med ömma hjärtan torde kunna föreställa sig denna sentimentala kvinnspersons lugnade känslor och hela mötets rörande natur.
Miss Crawley tyckte snart om att ha Briggs inne hos sig, ty Rebecka förstod att härma henne mitt upp i synen med det mest beundransvärda allvar och gjorde därigenom härmningen dubbelt pikant för sin hedervärda beskyddarinna.
De orsaker, som hade lett till miss Crawleys beklagansvärda illamående och hennes avresa från broderns hus där ute på landet, voro av en så föga romantisk natur, att de näppeligen äro ägnade att utvecklas och förklaras i denna eleganta och känslofulla roman. Ty hur är det väl möjligt att endast antydningsvis yttra om en finkänslig kvinnsperson inom en god societet, att hon åt och drack för mycket, och att en varm kräftsoppa, överflödigt njuten i prästgården, var upphovet till ett illamående, vilket miss Crawley själv envisades att uteslutande skriva på den fuktiga väderlekens räkning? Anfallet var så häftigt, att Mathilda — såsom herr pastorn uttryckte sig — nära nog låg i själatåget; hela familjen var i feber-
184
