VÄRLDSMARKNADEN
spänd väntan rörande testamentet, och Rawdon Crawley gjorde sig säker om minst fyrtiotusen pund före London-säsongens början. Mr Crawley översände ett par utvalda religiösa skrifter för att bereda henne för förflyttningen från världsmarknaden och Park Lane till en annan värld, men en hederlig doktor från Southampton, som påkallades i tid, förtog verkan av de där kräftorna, som så nära hade blivit hennes bane, och gav henne tillräcklig styrka för att återvända till London. Baroneten dolde icke sin starka känsla av besviken förhoppning i anledning av den vändning sakerna togo.
Medan envar uppvaktade miss Crawley och bud varje timme avgingo från prästgården för att hämta underrättelser till hennes kära anförvanter därstädes rörande hennes hälsa, fanns det en annan dam i familjen, som låg ytterligt sjuk i en annan del av huset, utan att likväl någon frågade därefter, och denna dam var ingen mer och ingen mindre än lady Crawley själv. Den hederlige doktorn skakade på huvudet, sedan han besökt henne — vilket besök sir Fox tillstadde, emedan något särskilt honorarium icke behövde betalas — och hon fick tråna bort i sitt ensliga rum, utan att man frågade mera efter henne än efter ett ogräs ute i parken.
De unga damerna förlorade även mycket av den oskattbara fördelen av sin guvernants undervisning — och en så öm sjuksköterska var miss Sharp, att miss Crawley icke ville taga emot medikamenter av någon annan hand. Firkin hade blivit avsatt långt före avresan från landet, och denna trogna tjänarinna fann en dyster tröst vid sin återkomst till London i att se miss Briggs lida samma svartsjukans kval och undergå samma trolösa behandling, vilken hon själv hade varit underkastad.
Ryttmästare Rawdon fick förlängd permission i anledning av sin tants sjukdom och stannade pliktskyldigast hemma. Han var alltid i hennes förmak. (Hon låg sjuk i den förnämsta sängkammaren, till vilken man kom in genom den lilla blå salongen.) Hans far mötte honom ständigt där, eller om han kom aldrig så tyst gående
