VÄRLDSMARKNADEN
guinéer, vilka hon hade fått av Rebecka, och som lilla Sharp just icke var så över sig frikostig, var det utan tvivel genom gjorda tjänster, som Betty Martin hade förtjänat dessa pengar.
På andra dagen efter sedan sir Fox hade friat till miss Sharp steg solen upp som vanligt, och vid vanlig tid knackade Betty Martin på guvernantens sängkammardörr.
Intet svar följde, och hon knackade omigen. Tystnaden fortfor lika oavbrutet som förut, och Betty med sitt varma vatten öppnade dörren och trädde in i rummet.
Den lilla sängen med vita täcket var lika jämn och slät som den föregående dagen, då Bettys egna händer hade hjälpt till att bädda den. Två små koffertar stodo ombundna med rep i ena ändan av rummet, och på bordet framför fönstret — och på nåldynan — den stora feta nåldynan, fodrad med rött siden och försedd med en veckad rensa, lik en fruntimmersnattmössa — låg ett brev. Det hade sannolikt vilat där hela natten.
Betty gick fram till det på tå, som om hon varit rädd att väcka det — såg på det och omkring i rummet med en min av högsta överraskning och tillfredsställelse, tog upp brevet, grinade helt belåtet och bar slutligen ned det till miss Briggs rum.
Jag skulle just vilja veta, hur Betty kunde säga, att brevet var till miss Briggs? All den undervisning, Betty hade fått, var i mrs Bute Crawleys söndagsskola, och hon kunde icke mera läsa skrivet, än hon kunde läsa hebreiska.
— Se här, miss Briggs! ropade flickan. Ack, miss någonting måste ha hänt. Det finns ingen i miss Sharps rum, och hon har inte sovit i sin säng och har visst rymt sin väg och lämnat det här brevet åt er, miss.
— Hur! ropade miss Briggs och tappade sin kam, varvid den tunna och vissna hårtesten föll ned över hennes axlar. En enlevering! Miss Sharp rymt! Vad — vad vill det här säga? och därmed bröt hon ivrigt upp sigillet och började att sluka innehållet av det till henne adresserade brevet.
"Bästa miss Briggs!" skrev flyktingen. "Ni, som har
