WILLIAM M. THACKERAY
det bästa och mildaste hjärta i världen, skall säkert hysa medlidande och deltagande för mig och urskulda mig. Med tårar, böner och välsignelser lämnar jag det hem, där den stackars fader- och moderlösa ständigt rönt så mycken godhet och välvilja. Anspråk, som till och med äro starkare än dem, min välgörarinna har på mig, kalla mig härifrån. Jag går till mina plikter — till min man. Ja, jag är gift. Min man befaller mig att flytta till det ringa hem vi kalla vårt. Bästa miss Briggs, meddela min kära, min älskade vän och välgörarinna denna nyhet på sådant sätt, som ert finkänsliga deltagande nog skall veta att göra det. Säg henne, att jag, innan jag gick härifrån, göt tårar på hennes kära kudde — denna kudde, som jag så ofta jämnat under hennes sjukdom och vid vilken jag längtar att åter få vaka. Ack, med vilken glädje skall jag inte återvända till det kära Park Lane! Hur jag darrar för det svar, som skall besegla mitt öde! Då sir Fox värdigades erbjuda mig sin hand, en heder, vilken min älskade miss Crawley sade, att jag förtjänade (mina välsignelser följa henne därför att hon ansåg den stackars fader- och moderlösa värdig att bli hennes svägerska!), sade jag honom, att jag redan var gift. Även han förlät mig. Men mitt mod svek mig, då jag skulle berätta honom alltsammans — att jag icke kunde bli hans hustru, emedan jag var hans dotter! Jag är gift med den bäste och ädelmodigaste av män — miss Crawleys Rawdon är min Rawdon. På hans befallning öppnar jag mina läppar och följer honom till vårt ringa hem, såsom jag skulle göra genom världen. Ack, min goda och förträffliga vän, medla hos Rawdons älskade tant för honom och den stackars flicka, mot vilken hela hennes ädla släkt visat en sådan makalös godhet. Bed miss Crawley taga emot sina barn. Jag förmår icke säga mera, men välsignelse, välsignelse över alla i det kära hus jag lämnar, beder
Midnatt!
er tillgivna och tacksamma
Rebecka Crawley"
222
