WILLIAM M. THACKERAY
sitt te och sitt varma rostade bröd, och som det nu fanns ett ledigt rum i huset, behövde hon icke stanna på värdshuset, där Portsmouthdiligensen hade lämnat av henne och varifrån hon bad Bowls' adjutant, betjänten, att gå och hämta hennes respackning.
Man bör veta, att miss Crawley icke plägade lämna sitt rum förrän ungefär vid middagstiden, utan förtärde sin morgonchoklad på sängen, medan Becky Sharp läste tidningen för henne eller medan hon på annat sätt roade sig eller fördrev tiden. De sammansvurna där nere kommo överens om, att de skulle skona den kära damens känslor, till dess hon kom ned i salongen, och under tiden lät man anmäla för henne, att mrs Bute Crawley hade anlänt till staden med postdiligensen och tagit in hos Glosters och skickade sin hälsning till miss Crawley och hade bjudit sig på frukost hos miss Briggs. Mrs Butes ankomst, som vid ett annat tillfälle icke skulle ha väckt någon synnerlig glädje, hälsades nu såsom en angenäm förströelse, emedan miss Crawley längtade att få språka med henne om den avlidna lady Crawley, de pågående anordningarna för begravningen samt sir Fox' plötsliga frieri till Rebecka.
Det var icke förrän den gamla damen lyckligt och väl hade hamnat i sin vanliga länstol i salongen och de inledande omfamningarna och frågorna hade försiggått mellan damerna, som konspiratörerna ansågo lämpligt att låta henne undergå operationen. Vem har icke beundrat de små finter och finkänsliga vinkar, varmed fruntimmer bereda sina vänner på ledsamma nyheter? Miss Crawleys båda vänner uppställde en sådan apparat av hemlighetsfullhet innan de berättade henne vad som hänt, att de arbetade henne upp till den nödiga graden av nyfikenhet och oro.
— Och hon gav sir Fox avslag, min allra som sötaste miss Crawley, bered er på det, sade mrs Bute, emedan — emedan hon inte kunde annat.
— Naturligtvis fanns det ett skäl, svarade miss
224
