VÄRLDSMARKNADEN
anade allt annat än gott av denna mrs Butes fortfarande vistelse i huset.
— Min själ börjar jag inte nu ana varför hon alltid sökte föra oss tillsammans i Drottningens Crawley! sade Rawdon.
— Vilken listig och illslug liten kanalje! utbrast Rebecka.
— Inte för att jag beklagar mig däröver, såframt inte du gör det, sade ryttmästaren, ännu alltjämt kär över öronen i sin hustru, som belönade honom med en kyss såsom svar och var i det hela taget icke litet belåten med detta sin mans högsinta förtroende.
— Om han bara hade litet mera huvud, tänkte hon för sig själv, skulle jag kanske kunna göra någonting av honom; men hon lät honom aldrig märka den tanke hon hyste om honom; lyssnade med outtröttlig beredvillighet till hans historier från stallet och officersmässen; skrattade åt alla hans kvickheter; hyste det livligaste intresse för Jack Spatterdash, vars häst hade stupat, för Bob Martingale, som hade blivit arresterad i ett spelhus, och för Tom Cinqbars, som ämnade rida med vid nästa kappränning. Då han kom hem, var hon alltid glad och munter; då han gick ut, uppmanade hon honom att gå, och då han stannade hemma, spelade och sjöng hon för honom, tillagade goda drycker åt honom, övervakade hans middag, värmde hans tofflor och pysslade om honom på alla möjliga sätt. De bästa kvinnorna (hörde jag min mormor säga) äro hycklare. Vi veta icke hur mycket de dölja för oss, hur vaksamma de äro, då de synas som mest okonstlade och tillitsfulla, hur ofta dessa glada leenden, som de ha så lätt för att antaga, äro snaror för att fånga eller för att föra bakom ljuset eller avväpna — och härmed avser jag icke blott våra koketter, utan våra husliga mönster och förebilder i kvinnlig dygd. Vem har icke sett en kvinna dölja en enfaldig makes slöhet eller besvärja en häftig mans vrede? Vi mottaga denna älskvärda underdånighet och prisa en kvinna därför — och vi kalla detta bedrägeri för trohet. En god maka är ovillkorligen en
