WILLIAM M. THACKERAY
det alldeles tydligt, att hon är mycket sjuk och inte kan lämna sina rum åtminstone på några veckor, och under tiden måste vi tänka ut någon plan till att skydda henne för dessa karaktärslösa människors konstgrepp.
Om någon, även då miss Crawley mådde som bäst, sade henne, att hon var eller såg sjuk ut, skickade den gamla damen helt förskräckt efter doktorn, och jag antager, att hon verkligen var ganska sjuk efter den plötsliga familjetilldragelsen, som hade kunnat skaka starkare nerver än hennes. Åtminstone ansåg mrs Bute för sin plikt att underrätta läkaren och apotekaren och sällskapsdamen och tjänstfolket om att miss Crawley svävade i stor fara och att de borde handla därefter. Hon lagade att det lades en aln högt med halm utanför på gatan och att portklappen omhöljdes med mr Bowls' rakask av tenn, Hon yrkade på, att doktorn skulle infinna sig två gånger om dagen och översvämmade sin patient med droppar varannan timme. Då någon trädde in i rummet, yttrade hon ett: schsch! så väsande och olycksbådande, att det skrämde den stackars damen där hon låg i sin säng, från vilken hon icke kunde titta fram, utan att se mrs Butes små glasknappsögon stirra på henne från länstolen vid sängen, där hon satt liksom fastspikad. De tycktes lysa i mörkret (ty hon hade rullgardinerna nedfällda), då hon rörde sig omkring i rummet på sammetstassar, alldeles som en katt. Där låg miss Crawley i många och långa dagar, medan mrs Bute läste ur andaktsböcker för henne, och i många och långa nätter, under vilka hon hörde brandvakten ropa och nattlampan spotta och fräsa; besökt vid midnatten för sista gången av den smygande apotekaren och därefter lämnad att se på mrs Butes tindrande ögon eller de gula strimmor, som den flämtande nattlampan kastade uppe i det dystert förmörkade taket. Själva hälsans gudinna skulle ha sjuknat under en sådan regim, och hur mycket mera således detta stackars gamla nervösa offer? Det har blivit nämnt, att denna hedervärda världsdam, då hon var vid hälsa och friska vätskor, hade så fria åsikter om religion och moral, som
258
