WILLIAM M. THACKERAY
plikt och förskjuta den där avskyvärde sviraren, som förnedrat sig själv och sin familj, och han skulle kunna få henne att ångra sitt ohyggliga fritänkeri; han skulle kunna förmå henne att göra rättvisa åt mina snälla flickor och de båda gossarna, vilka sannerligen både förtjäna och behöva allt det bistånd, som deras anförvanter kunna giva dem.
Och som hatet till lasten alltid är ett framsteg mot dygd, sökte mrs Bute Crawley ingiva sin svägerska en lämplig avsky för alla Rawdon Crawleys mångfaldiga synder, på vilka hans farbrors hustru framdrog en sådan förteckning, att den kunde ha tjänat till att fördöma ett helt regemente av unga officerare. Om en person har handlat orätt här i livet, känner jag ej några moralister, som äro mera ivriga att utpeka hans förvillelser för världen, än hans egna släktingar, och sålunda visade mrs Bute ett fullkomligt släktintresse för och en lika fullkomlig kännedom av Rawdon Crawleys historia. Hon kände till alla detaljerna i den där fula striden med kapten Firebrace, i vilken Rawdon, som från början hade haft orätt, slutade med att skjuta kaptenen. Hon visste huruledes den stackars lord Dovedale, vars mamma hade hyrt ett hus i Oxford för att han skulle bli uppfostrad där, och som aldrig i hela sitt liv hade tagit i ett kort förrän han kom till London, lockades av Rawdon till "Cacaoträdet", berusades av denne nedrige förförare och ungdomsfördärvare och plundrades på fyratusen pund. Hon beskrev med den mest livliga noggrannhet smärtorna och kvalen hos de lantfamiljer, han hade störtat i sorg och elände — de söner han hade drivit till vanära och ruin — och de döttrar han hade lockat i fördärvet. Hon kände de stackars krämare, som hade blivit utfattiga genom hans slöseri och svåra utsvävningar — de listiga knep och skälmstycken, vilka han hade använt för att kunna överlämna sig åt ett sådant liv — de häpnadsväckande osanningar, varmed han hade bedragit den ädelmodigaste och frikostigaste bland tanter och den otacksamhet och det åtlöje varmed han hade
260
