Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/269

Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

lönat hennes uppoffringar. Hon meddelade miss Crawley dessa berättelser så småningom, utan att skänka efter en enda; ansåg det för sin plikt såsom kristen kvinna och mor att göra så; hade icke den ringaste medömkan med det offer, som hennes tunga slaktade, ja, ansåg helt sannolikt, att hon handlade mycket förtjänstfullt och bröstade sig utan tvivel över den beslutsamhet, varmed hon utförde sitt värv. Ja, säga vad man vill, så, ifall en persons karaktär skall riktigt förtalas och nedsvärtas, finns det icke någon som kan mäta sig däri med en släkting. För övrigt måste man i fråga om den arme uslingen Rawdon Crawley bekänna, att blotta sanningen var alldeles tillräcklig till att fälla domen över honom, och att alla förtalets och lögnens uppfinningar voro alldeles överflödiga smärtor tillfogade honom från hans vänners sida.

Även till Rebecka, som nu hade blivit en släkting, sträckte sig mrs Butes vänliga efterforskningar. Denna sanningens outtröttliga eftersträvare tog, sedan hon hade givit bestämda order att inga bud eller brev från Rawdon skulle få tagas emot, miss Crawleys vagn och for till sin gamla vän miss Pinkerton i Minerva House, Chiswick Mall, vilken hon meddelade underrättelsen om hur ryttmästare Crawley hade blivit förförd av miss Sharp och av vilken hon inhämtade åtskilliga intressanta detaljer rörande för detta guvernantens börd och ungdomshistoria. Lexikografens vän hade fullt upp med underrättelser att meddela. Miss Jemima måste gå och hämta ritlärarens kvitton och brev. Det ena var från ett bysättningshäkte, det andra anhöll om ett förskott; ett tredje var fullt av tacksamhet för att Chiswickdamerna hade mottagit Rebecka, och den sista skrivelsen av den olycklige artistens hand var den, i vilken han på sin dödsbädd rekommenderade sitt fader- och moderlösa barn åt miss Pinkertons beskydd. I samlingen funnos även ungdomliga brev och böneskrifter från Rebecka, i vilka hon anhöll om hjälp åt sin far eller uttryckte sin egen tacksamhet. Kanske finns det på världsmarknaden inga bättre satirer

261