WILLIAM M. THACKERAY
svägerskas skull, sin övertygelse om den gamla damens illamående ända därhän, att hon nästan manövrerade henne ned i sin likkista. Hon påpekade en dag sina uppoffringar och deras följder för den trofaste apotekaren, mr Clump.
— Ja, det kan jag då försäkra, mr Clump, sade hon, att jag inte sparat några ansträngningar för att återställa vår kära sjukling, vilken hennes brorsons otacksamhet lagt på sjukbädden. Jag ryggar aldrig tillbaka för personliga obehag och tvekar aldrig att uppoffra mig själv.
— Er hängivenhet är onekligen beundransvärd, sade mr Clump med en djup bugning, men…
— Jag har knappast slutit till mina ögon sedan jag kom hit; jag har uppoffrat sömn, hälsa och trevnad för min pliktkänsla. Då min stackars James hade kopporna, lät jag inte någon lejd sjuksköterska vårda honom, utan gjorde det själv.
— Ni gjorde vad som anstår en utmärkt mor, min bästa fru — den bästa bland mödrar; men…
— I min egenskap av mor åt en familj och maka åt en engelsk prästman hoppas jag ödmjukt att mina grundsatser äro goda, sade mrs Bute med en högtidlig och innerlig övertygelse, och så länge naturen inte sviker mig, mr Clump, skall jag aldrig, aldrig vika från den post, till vilken plikten kallat mig. Andra må bringa detta grå huvud med sorg ned på plågans bädd (här gjorde mrs Bute en viftning med handen bort mot en av miss Crawleys kaffefärgade lösbenor, som hängde på en ställning i toalettrummet), men jag ska aldrig övergiva det. Ack, mr Clump, jag fruktar ock, att denna bädd behöver andligt likaväl som medicinskt bistånd!
— Vad jag ämnade anmärka, min nådigaste fru, inföll här den beslutsamme Clump med en artig min, vad jag ämnade anmärka, då ni yttrade tänkesätt, som göra er så mycken heder, var, att jag tror att ni oroar er mer än behövligt för vår goda vän och alltför slösaktigt offrar er hälsa i hennes tjänst.
— Jag skulle vilja offra mitt liv för min plikt eller för
264
