Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/275

Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

värde apotekaren talade så uppriktigt med mrs Bute Crawley.

Då mrs Bute var mellan fyra ögon med den gamla damen, där hon låg i sin säng, hade hon gjort mer än en stormlöpning på henne för att förmå henne att ändra sitt testamente, men miss Crawleys vanliga förskräckelse för döden ökades i betydlig mån, då man gjorde henne dylika hemska förslag, och mrs Bute såg, att hon måste laga att hennes patient blev frisk och kry, innan hon kunde hoppas att uppnå det fromma mål hon hade i sikte. Vart hon skulle föra henne, var ett nytt föremål för bekymmer. Det enda ställe, där det icke var sannolikt att hon skulle komma att möta de där förhatliga Rawdons, var i kyrkan, och mrs Bute insåg ganska riktigt, att detta var en plats, som inte skulle falla henne i smaken.

— Vi måste fara och besöka våra vackra Londonska förstäder, tänkte hon. Jag hör att de skola vara de mest pittoreska i världen, och så fick hon ett plötsligt intresse för Hampstead och Hornsey och fann att Dulwich ägde stort behag för henne, och sedan hon fått sitt offer upp i vagnen, for hon med henne till dessa lantliga ställen, medan hon livade de små utfärderna medelst samtal om Rawdon och hans hustru och meddelade den gamla damen varenda historia, som kunde öka hennes förtrytelse mot detta gudlösa par.

Måhända höll mrs Bute tömmarna alltför hårt, ty ehuru hon bearbetade miss Crawley till en lämplig ovilja mot den olydige brorsonen, fick den gamla sjuklingen ett djupt hat och en hemlig förskräckelse för sin tyrann och längtade av allt sitt hjärta efter att kunna befria sig från henne. Efter en kort tids förlopp opponerade hon sig på det bestämdaste mot Highgate och Hornsey och ville nödvändigt fara ut i parken. Mrs Bute visste, att hon där skulle komma att möta den avskyvärde Rawdon, och hon hade även fullkomligt rätt i denna sin aning. En dag kom Rawdons kabriolett i sikte i den stora raden av vagnar, och Rebecka satt vid hans sida. I fiendens ekipage intog miss Crawley sin vanliga plats,

267