VÄRLDSMARKNADEN
unga officerarna, vilka man kan vara säker om att få se promenera vid stranden, eller också ser man en cityman med anlag för sjölivet stå vid sitt teleskop, som liknar en sexpundig metallkanon och är riktat utåt havet, så att han kan betrakta varje lustjakt, fiskarbåt eller badmaskin, som kommer till eller avlägsnar sig ifrån stranden etc. etc. Men ha vi väl tid att beskriva Brighton? — Brighton, ett rent Neapel med fina lazzaroner — Brighton, som alltid ser livligt och glatt och brokigt ut, likt en harlekins jacka — Brighton, som vid tiden för vår berättelse låg på sju timmars avstånd från London, men dit man nu kommer på hundra minuter och som torde komma, vem vet hur mycket närmare, såframt icke Joinville kommer i oläglig tid och bombarderar det?
— Se bara, vilken utomordentligt vacker flicka står där uppe i våningen över modehandlerskan! sade en av de tre promenerande herrarna till de andra. Såg ni, vilken blick hon gav mig, då jag gick förbi, Crawley?
— Se så, krossa för all del inte hennes hjärta, min käre Josef! sade den andre. Lek inte med hennes känslor, ni Don Juan.
— Bort med er! sade Josef Sedley helt belåtet och sneglade på ett riktigt hjärtmördande sätt upp till den ifrågavarande tjänstflickan. Josef var ännu mera strålande i Brighton än vid sin systers bröllop. Han bar lysande undervästar, av vilka envar kunde ha skapat en vanlig sprätt. Han prunkade med en uniformsfrack, prydd med snören och tofsar och svarta knappar och slingrande broderier. Han hade på senare tiden antagit ett militäriskt utseende och militäriska vanor, och han promenerade tillsammans med sina två vänner, vilka båda tillhörde vapenyrket, klingande med sina sporrar, struttande och sprättande ofantligt och kastande mördande blickar på alla tjänstflickor, som förtjänade att bli förkrossade av hans blick.
— Hör nu, gossar, vad skola vi företaga oss, till dess damerna komma tillbaka? frågade sprätten. Damerna
