WILLIAM M. THACKERAY
fanns lika ivrig och villig att sköta George Osbornes affärer, som den mest själviske taktiker kunnat vara i fullföljandet av sina egna syften.
Medan vår vän George och hans unga maka njöto de första sälla dagarna av sin smekmånad i Brighton, lämnades William kvar i London såsom Georges befullmäktigade ombud för att ombesörja de praktiska bestyr, som giftermålet förde med sig. Han skulle besöka gamle Sedley och hans hustru och hålla den förre vid gott lynne; åstadkomma ett närmande mellan Josef och hans svåger, så att Josefs ställning och värdighet såsom skatteindrivare i Boggley Wollah skulle uppväga faderns förlorade samhällsställning; söka att försona gamle Osborne med partiet samt slutligen meddela den senare nyheten om giftermålet på ett sådant sätt, att det så litet som möjligt skulle reta den gamle herrn.
Innan Dobbin begav sig till chefen för den Osborneska familjen för att meddela honom den nyhet, som det var hans skyldighet att berätta, utfunderade han, att det skulle vara överensstämmande med god politik att göra sig vän med den övriga familjen och, om möjligt, få damerna på sin sida. De kunna icke vredgas i sitt hjärta, tänkte han. Ingen kvinna var någonsin på allvar uppbragt över ett romantiskt giftermål. Sedan de givit en smula luft åt sin förtret, måste de åter omfatta sin brors sak, och så skola vi alla tre börja att belägra gubben Osborne. Till följd därav började denne machiavellistiske infanterikapten att fundera på något lämpligt sätt eller krigsputs, varigenom han så småningom skulle kunna meddela de unga damerna Osborne upplysning om deras brors hemlighet.
Genom att förfråga sig rörande sin mors umgängeskrets blev han mycket snart i stånd att utleta, vilka av hennes nåds vänner som skulle ha bjudningar under denna säsong och var han sannolikt skulle kunna träffa Osbornes systrar, och ehuru han hade denna avsky för baler och supéer, vilken tyvärr många förståndiga män hysa, letade han snart ut en, till vilken de unga damerna Osborne voro
308
