VÄRLDSMARKNADEN
bjudna, och infann sig på balen, där han dansade ett par danser med dem båda och var utomordentligt artig och rentav tog mod till sig att bedja miss Osborne om några ögonblicks samtal på morgonen den följande dagen, då han, förklarade han, hade nyheter av mycket stor vikt att meddela henne.
Vad var det som fick henne att rycka till och stirra på honom för ett ögonblick och att sedan se ned på golvet på sina fötter och bete sig som om hon skulle till att svimma vid hans arm, något varifrån hon dock hindrades, därigenom att kaptenen till all lycka i detsamma trampade henne på tårna, varvid den unga damen hastigt kom till sans igen? Varför blev hon så häftigt uppskakad av Dobbins anhållan? Detta är något som man aldrig torde komma underfund med. Men då han den följande dagen infann sig, var Maria icke i salongen hos sin syster, och miss Wirt avlägsnade sig för att hämta denna senare, så att kaptenen och miss Osborne blevo lämnade allena. De voro båda så tysta att ticktacket från den där Iphigeniaoffringsklockan på kaminen blev riktigt plågsamt hörbart.
— Vilken angenam tillställning det var i går afton, började miss Osborne slutligen i uppmuntrande ton, och — och så ni övat upp er i dans, kapten Dobbin! Det måste visst ha varit någon, som lärt er, tillade hon med älskvärd skalkaktighet.
— Ni skulle se mig dansa en "Jig" med majorskan O'Dowd! — har ni någonsin sett en "Jig" dansas? Men jag tror att vem som helst skulle kunna dansa med er, miss Osborne, som dansar så väl.
— Är majorskan ung och vacker? fortfor den täcka frågerskan. Ack, vilken förfärlig sak måste det inte vara att vara hustru åt en officer! Det förvånar mig verkligen att de ha hjärta att dansa, helst under dessa förfärliga krigstider. Ack, kapten Dobbin, jag riktigt darrar ibland, då jag tänker på vår älskade George och en stackars militärs faror. Finns det många gifta officerare vid ert regemente, kapten Dobbin?
