WILLIAM M. THACKERAY
TJUGUFJÄRDE KAPITLET.
I vilket mr Osborne tager ned familjebibeln.
Sedan Dobbin sålunda hade förberett systrarna, skyn- dade han till City för att fullgöra återstoden och den svårare delen av det uppdrag han hade åtagit sig. Tanken på att träda inför den gamle Osborne gjorde honom en smula nervös, och han tänkte mer än en gång på att låta de unga damerna själva meddela hemligheten, vilken han visste att de icke länge skulle kunna behålla för sig själva. Men han hade lovat George att beskriva för honom det sätt varpå den äldre Osborne mottog nyheten, och därför begav han sig nu till City, till det faderliga kontoret vid Thames Street, varifrån han avsände en biljett till mr Osborne med anhållan om en halvtimmes samtal rörande hans son Georges angelägenheter. Dobbins bud återvände från mr Osbornes affärslokal med hälsningar från denne senare att han med stort nöje skulle mottaga kaptenen nu genast, och följaktligen begav sig Dobbin på väg för att avlägga sitt besök.
Kaptenen, som hade en halvt brottslig hemlighet att meddela och utsikten av ett plågsamt och stormigt samtal för ögonen, trädde in i mr Osbornes kontor med en högst dyster uppsyn och förlägen hållning, och då han gick genom det yttre rummet, där mr Chopper presiderade, hälsades han av denne herre från pulpeten, där han satt, med en skalkaktig min, som gjorde honom ännu mera förbryllad. Mr Chopper blinkade och nickade och pekade med pennan mot sin patrons dörr och sade med den mest retsamma gladlynthet : — Ni kommer att finna gubben vid riktigt friska vätskor.
Gamle Osborne reste sig även upp och skakade hjärt-
316
