WILLIAM M. THACKERAY
Londons city, och hans hopp och önskan var, att kapten George skulle gifta sig med en adelsmans dotter. Kassören sov den natten betydligt bättre än principalen, och sedan han omfamnat och kysst sina barn efter frukosten, vilken han förtärde med mycket god aptit, så tarvlig den än var, begav han sig av till kontoret, klädd i sin bästa söndagsdräkt och utstyrd med krås och manschetter, sedan han lovat sin beundrande maka att icke gå alltför hårt åt kapten Dobbins portvin denna afton.
Mr Osbornes ansikte, då han vid den vanliga tiden ankom till City, överraskade hans kontorspersonal (som av goda skäl var van att observera dess uttryck) såsom varande i högsta grad blekt och glåmigt. Klockan tolv anlände, enligt särskild kallelse, mr Higgs (i advokatfirman Higgs & Blatherwick, Bedford Row) och fördes in i patrons enskilda rum, där han stannade i mer än en timme. Vid pass klockan ett erhöll mr Chopper en biljett, som avlämnades av kapten Dobbins betjänt och i vilken låg en skrivelse till mr Osborne, vilken kassören gick in och avlämnade. En kort stund därefter inkallades mr Chopper och mr Birch, andre bokhållaren, och ombådos att bevittna ett papper.
— Jag har satt upp ett nytt testamente, sade mr Osborne, och på detta papper satte följaktligen de nämnda herrarna sina namn. Intet samtal följde. Då mr Higgs kom ut i de yttre kontorsrummen, såg han ytterligt allvarsam ut och betraktade mr Chopper med en betydelsefull blick, men någon förklaring ägde icke rum. Det anmärktes, att mr Osborne var särdeles mild och stilla hela dagen, till stor överraskning för dem som hade spått ont av hans dystra utseende. Han avlägsnade sig tidigt från kontoret, och innan han gick, kallade han ännu en gång in sin kassör, och sedan han givit honom några allmänna order, frågade han med en viss tvekan och en viss obenägenhet att tala, om han visste huruvida kapten Dobbin funnes i staden.
Chopper sade att han trodde att han var det, och båda visste för övrigt mycket väl att så var förhållandet.
328
