VÄRLDSMARKNADEN
Osborne tog fram ett brev, som var adresserat till denne officer, lämnade det till kassören och bad honom att genast lämna det i Dobbins egna händer.
— Och nu, min käre Chopper, sade han med en underlig blick, i det han fattade sin hatt, tror jag att jag ska känna mig lugn igen.
Precis som klockan slog tu (det var utan tvivel ett avtal mellan dem båda) anlände mr Frederick Bullock, och han och mr Osborne gingo ut tillsammans.
Översten vid det ***dje regementet, i vilket herrar Dobbin och Osborne hade kompanier, var en gammal general, som hade gjort sitt första fälttåg under Wolf i Quebec och längesedan var alltför gammal och svag för att kunna föra befäl, men han hyste ett visst intresse för regementet, vars chef han var till namnet, och bjöd vissa av sina unga officerare till sitt bord, ett slags gästfrihet, vilken icke torde vara så alldeles vanlig bland hans medbröder nuförtiden. Kapten Dobbin var en synnerlig gunstling hos denne gamle general. Dobbin var hemmastadd i sitt yrkes litteratur och kunde tala om Fredrik den store och Maria Theresia och deras krig nästan lika väl som generalen själv, som var likgiltig för samtidens segrar och vars hjärta var hos de store taktici för femtio år tillbaka. Denne officer skickade ett bud till Dobbin med hälsning att han skulle komma och frukostera hos honom samma förmiddag, som mr Osborne ändrade sitt testamente och mr Chopper tog på sig sin bästa söndagsdräkt, och underrättade nu sin unge vän ett par dagar på förhand om det, varpå de allasammans väntade — en order om att marschera till Belgien. Ordern till regementet att hålla sig färdigt skulle om en eller par dagar utgå från krigsministären, och som det fanns överflöd på transportmedel, skulle det begiva sig av före veckans slut. Regementet hade rekryterat sig under det att det låg i Chatam, och den gamle generalen hoppades att det regemente, som hade hjälpt honom att slå Montcalm i Kanada och mr Washington på Long Island, skulle
