VÄRLDSMARKNADEN
råttorna, och hela händelsernas lopp antog en fredlig och lycklig förändring.
Briggs plägade två eller tre gånger i veckan vid en helt tidig timme på morgonen begiva sig till en badmaskin och muntra sig i vattnet i en flanellskjol och en oljeskinnsmössa. Såsom vi redan sett, visste Rebecka av denna omständighet, och ehuru hon icke försökte att taga Briggs' badmaskin med storm, såsom hon hade hotat, och att dyka in till denna dam och överraska henne inom tältdukens fridlysta område, beslöt hon att angripa Briggs då hon kom från badet, uppfriskad och stärkt av sin lilla doppning och sannolikt vid gott lynne.
Becky steg därför tidigt upp den följande morgonen, ställde teleskopet där inne i den utåt havet liggande salongen så, att det lämnade utsikt åt de på stranden uppställda badmaskinerna; såg Briggs anlända, träda in i sin låda och styra ut åt havet samt befann sig på stranden just som den nymf, hon sökte, steg ur sin badmaskin ned på stenarna på stranden. Det var en vacker tavla: stranden, badmadammernas ansikten samt den långa raden av klippor och byggningar rodnade och logo i solen. Rebecka bar ett vänligt, ömt leende på sitt ansikte och höll ut sin vackra vita hand, då Briggs klev ut ur lådan. Vad kunde väl Briggs göra annat än besvara hälsningen?
— Miss Sh…, mrs Crawley! utbrast hon.
Mrs Crawley fattade hennes hand, tryckte den till sitt hjärta och slog därefter med en plötslig ingivelse sina armar omkring Briggs och kysste henne ömt. Min goda, goda vän! sade hon med ett sådant uttryck av naturlig känsla, att Briggs naturligtvis genast började att smälta och själva badmaskinen blev uppmjukad.
Rebecka fann icke någon svårighet i att få Briggs att inlåta sig i ett långt, förtroligt och angenämt samtal. Allt som hade tilldragit sig sedan den morgon, då Becky så plötsligt avlägsnade sig från miss Crawleys hus i Park Lane ända till närvarande dag jämte mrs Butes välsignade avtåg, diskuterades och beskrevs av Briggs. Alla miss Crawleys symtom och detaljerna av hennes sjuk-
