VÄRLDSMARKNADEN
lämna denna stackars dam såsom ett rov åt de där harpyorna i prästgården, bad Rebecka miss Briggs lägga på minnet, att hennes hus, så ringa det än var, alltid stod färdigt att mottaga henne. Kära vän, utbrast hon i ett utbrott av hänförelse, somliga hjärtan kunna aldrig glömma visade välgärningar, och alla kvinnor äro inte Bute Crawley! Men varför skulle jag beklaga mig över henne? tillade Rebecka. Ty ehuru jag varit en lekboll och ett offer för hennes illsluga konster, så har jag ju ändå henne att tacka för att jag nu har min älskade Rawdon! Och Rebecka beskrev för miss Briggs hela mrs Butes uppförande på Drottningens Crawley, vilket, ehuru då obegripligt för henne, nu hade blivit tydligt förklarat genom de senaste händelserna — sedan den böjelse, som mrs Bute genom tusentals konstgrepp hade uppmuntrat, hade växt upp och sedan de båda oskyldiga varelserna hade fallit i de snaror, vilka hon hade lagt ut för dem, och fattat kärlek för och gift sig med varandra och blivit olyckliga genom hennes låga stämplingar.
Allt detta var mycket sant och riktigt. Briggs genomskådade dessa stämplingar så klart som möjligt. Mrs Bute hade framkallat giftermålet mellan Rawdon och Rebecka, men ehuru den senare var ett fullkomligt oskyldigt offer, kunde miss Briggs icke dölja för sin vän sina farhågor, att miss Crawleys tillgivenhet var på ett hopplöst sätt avvänd från Rebecka och att den gamla damen aldrig skulle förlåta sin brorson i anledning av det oförståndiga gifte han hade ingått.
I denna punkt hade Rebecka sin egen tanke och var fortfarande vid gott mod. Om miss Crawley icke förlät för ögonblicket, skulle hon åtminstone kunna komma att göra det någon annan dag längre fram. Redan nu var det endast den klene och sjuklige Fox Crawley mellan Rawdon och ett baronetskap, och om någonting hände den förre skulle allt bli bra. I alla fall var det en tillfredsställelse att få avslöja mrs Butes planer och smäda henne duktigt, utom att det även möjligen kunde vara nyttigt för Rawdons intressen; och efter en timmes prat
