VÄRLDSMARKNADEN
så måste åter hyrkuskverket anlitas för anskaffande av en vagn, att föra denne korpulente hjälte hem till hans bostad och säng.
Ni kan vara övertygad om att mrs Sedley tryckte sin dotter till sitt hjärta med all moderlig iver och förtjusning, sedan hon kommit utspringande, då vagnen stannat utanför den lilla trädgårdsporten, för att välkomna den gråtande och darrande unga bruden. Gamle mr Clapp, som stod där ute i skjortärmarna och putsade sin lilla trädgårdsanläggning, drog sig helt förskräckt tillbaka. Den irländska tjänstflickan kom rusande upp från köket och log ett "gusinne er!" Amalia kunde knappast gå längs de flata stenarna och uppför trappan till salen.
Hur slussportarna öppnades och mor och dotter gräto, då de kastade sig i varandras armar inne i sin lilla fristad, torde varje läsare med aldrig så litet känslosamt sinne kunna föreställa sig. När gråta icke fruntimren? Vid vilket tillfälle av glädje, sorg eller andra levnadsbestyr? Och efter en sådan händelse som ett giftermål hade mor och dotter naturligtvis full rättighet att hängiva sig åt en känsloutgjutelse, som är lika öm som den är uppfriskande. I anledning av en giftermålsfråga har jag sett kvinnor, som hatat varandra, helt ömt kyssas och gråta tillsammans. Hur mycket mera då, när de älska varandra! Goda mödrar stå brud på nytt vid sina döttrars giftermål, och vad beträffar senare inträffande händelser, vem vet icke hur ultramoderliga mormödrar äro? Ja, det händer ofta att en kvinna icke rätt vet vad det vill säga att vara mor, förrän hon blivit mormor. Låtom oss respektera Amalia och hennes mamma, dar de sitta och tissla och tassla och gråta och skratta i salen och skymningen. Gamle mr Sedley för sin del gjorde det. Han hade icke gissat vem det var som satt i vagnen, då denna körde fram till porten. Han hade icke skyndat ut för att möta sin dotter, ehuru han kysste henne med rätt mycken värme, då hon trädde in i rummet (där han som vanligt var sysselsatt med sina papper, sina segelgarnstrossar och
