VÄRLDSMARKNADEN
TJUGUNIONDE KAPITLET.
Brüssel.
Mr Josef hade hyrt sig ett par hästar för sin kalesch, och med dessa djur och den eleganta londonvagnen gjorde han en rätt ståtlig figur på promenaderna i och omkring Brüssel. George köpte sig en häst för sina privata ritter, och han och kapten Dobbin plägade ofta följa den vagn, i vilken Josef och hans syster dagligen gjorde utfärder. De foro denna dag ut i parken för sin vanliga förlustelse, och där visade sig nu Georges anmärkning rörande Rawdon Crawleys och hans hustrus ankomst vara fullkomligt riktig. Mittibland en liten trupp ryttare, bestående av några bland Brüssels förnämsta personligheter, syntes Rebecka i en den allra som vackraste och mest åtsittande riddräkt, sittande på en vacker liten arab, som hon red utmärkt (hon hade nämligen lärt sig denna konst på Drottningens Crawley, där baroneten, mr Fox och Rawdon själv hade givit henne många lektioner) och vid sidan av den käcke och ridderlige general Tufto.
— Nå, min själ är det inte hertigen själv! ropade majorskan O'Dowd till Josef, som började att rodna ända över öronen, och den där på fuxen är lord Uxbridge. Så elegant han ser ut! Min bror Molloy Malony och han likna varandra alldeles som två bär!
Rebecka red icke fram till vagnen, men så snart hon märkte att hennes gamla vän och bekanta Amalia satt i den, hälsade hon med ett artigt ord och ett leende och kysste och skakade fingrarna helt lekfullt åt det håll, där vagnen var. Därefter återtog hon sitt samtal med general Tufto, som frågade henne vem den där korpulente officeren med guldranden kring mössan var, varpå Becky
