WILLIAM M. THACKERAY
vara värda trettio eller fyrtio. Det är bäst att pantsätta det där jämte mina kråsnålar och ringar och min klocka och kedja och allt det där. De kostade rätt snygga pengar. Jag vet, att miss Crawley betalte hundra pund för klockan och kedjan. När jag tänker på de tre futtiga guldhuvarna och flaskorna, förargar det mig att jag inte tog emot mera. Edwards trugade på mig en stövelknekt av förgyllt silver, och jag kunde ha haft en sängvärmare av silver och en hel silverservis. Men vi måste söka att på bästa sätt använda det vi ha, förstår du, Becky.
På detta sätt gjorde ryttmästare Crawley sina sista dispositioner — han som sällan eller aldrig hade tänkt på något annat än sig själv, ända till de sista få månaderna av hans liv, då kärleken hade fått välde över den tunge dragonen — och genomgick de olika punkterna i den lilla listan på hans effekter, sökande att se hur de skulle kunna vändas i pengar till hans hustrus förmån, i händelse att någon olycka skulle drabba honom, och satt nu och skrev med sin egen stora skolpojksstil upp de olika effekterna: "Min dubbelbössa = 40 guinéer; min päls med sobelfoder = 50 pund; mina pistoler i rosenträlådan — 20 pund; min sabel med dithörande schabrak = 20 pund" och så vidare, av vilka artiklar han gjorde Rebecka till ägarinna.
Trogen sin ekonomiska plan, klädde sig ryttmästaren i sin äldsta och sämsta uniform med dithörande epåletter, kvarlämnande de nyaste i sin hustrus (eller möjligen blivande änkas) vård. Och han, som i London var känd som en riktig storsprätt, begav sig nu ut i fält med en toalett, som var lika tarvlig som en sergeants, och med någonting liknande en bön på sina läppar för den kvinna han älskade. Han lyfte henne upp från golvet och höll henne en stund i sina armar, hårt tryckt mot sitt starkt klappande hjärta. Hans ansikte var purpurrött och hans ögon fuktiga, då han satte henne ned igen och lämnade henne. Han red vid sin generals sida och rökte sin cigarr under tystnad, i det de hastade efter generalens trupper, som hade tågat förut; och det var icke förrän de hade
414
