VÄRLDSMARKNADEN
kommit några mil framåt, som han upphörde med att tvinna sina mustascher och bröt sin tystnad.
Rebecka å sin sida hade, såsom vi redan nämnt, visligen beslutit att icke överlämna sig åt någon onyttig känslosamhet vid sin mans avresa. Hon viftade ett farväl åt honom från fönstret och stod där ett ögonblick och såg ut, sedan han hade avlägsnat sig. Kyrktornen och de höga gavlarna på de egendomliga gamla husen började just nu att rodna i soluppgången. Hon hade icke fått någon vila denna natt. Hon var ännu i sin vackra baldräkt, med det ljusa håret hängande i något raknade lockar ned på hennes hals och med mörka ringar kring ögonen till följd av nattvaket.
— Så ohygglig jag ser ut! sade hon, i det hon såg sig i spegeln, och så blek den här skära sidenklänningen gör mig!
Därmed tog hon av sig detta plagg, och i det hon så gjorde, föll ett brev ned från hennes korsett, och så lutade hon sig ned och tog upp det med ett leende och låste in det i sitt toalettskrin. Och därefter satte hon sin balbukett i ett vattenglas och gick till vila och njöt en mycket god och sund sömn.
Staden var alldeles tyst och stilla, då hon vaknade vid tiotiden och intog sitt kaffe, som var mycket utsökt och smakade förträffligt efter den föregående dagens och nattens sorger och ansträngningar.
Sedan hon intagit denna förfriskning, återtog hon den hederlige Rawdons beräkningar från föregående natten och överskådade sin ställning. Om det värsta skulle hända, var hon noga räknat ändå icke så illa däran. Hon hade sina egna nipper och övriga tillhörigheter jämte dem, som hennes man hade lämnat kvar hos henne. Rawdons frikostighet strax de blevo gifta har redan blivit beskriven och prisad. Utom dessa saker och det lilla stoet hade även generalen, hennes slav och tillbedjare, givit henne många mycket vackra presenter i form av kaschmirschalar, inköpta på auktion efter en bankrutterad fransk generals fru, samt en hel hop små-
