VÄRLDSMARKNADEN
militäriskt mod så högt över varje annan egenskap, som de anse vara värd belöning och dyrkan.
Sålunda ilade George vid ljudet av det manande stridsropet bort från de ömma armar, som hade hållit honom omsluten, och nästan med en känsla av blygsel över att ha varit uppehållen där så länge, ehuru det inflytande hans hustru hade utövat på honom icke hade varit så synnerligt stort. Samma känsla av iver och själsspänning rådde även hos alla hans vänner, av vilka han såg en skymt, från den tjocke gamle majoren, som skulle föra regementet i elden, ända ned till lille fänrik Stubble, som denna dag skulle bära en av regementets fanor.
Solen hade alldeles nyss stigit upp, då marschen började — det var en stolt syn — musikkåren gick i spetsen och spelade regementets marsch — därefter kom den befälhavande majoren, ridande på sin kraftiga stridshingst, Pyramus — därefter tågade grenadjärerna med sin kapten i spetsen — i centern uppburos fanorna av de äldre och yngre fänrikarna — därefter kom George tågande i spetsen för sitt kompani. Han tittade upp och log åt Amalia och tågade förbi — och snart hördes icke ens de bortdöende tonerna av den krigiska musiken.
