WILLIAM M. THACKERAY
vars beteende mot honom och alla, som voro under honom, vanligen var stolt och högdraget (och domestikerna på kontinenten tycka icke om att bli behandlade med det övermod, som vårt eget fromma tjänstfolk underkastar sig), och för det andra var han förtretad över att så många värdefulla saker skulle tagas bort ifrån honom för att falla i händerna på annat folk, då engelsmännen fingo på pälsen. Rörande detta nederlag hyste han och ett stort antal andra personer i Brüssel och Belgien icke det ringaste tvivel. Den nästan allmänna tron var, att kejsaren skulle kasta sig emellan de preussiska och engelska arméerna och slå den ena efter den andra och intåga i Brüssel innan tre dagar voro förbi; och då skulle alla de lösören, som tillhörde hans nuvarande herrar, vilka skulle bli dödade eller drivas på flykten eller kastade i fängelse, bli monsieur Isidors lagliga egendom.
Under det han hjälpte mr Josef med det svåra och invecklade bestyret med dennes dagliga toalett, plägade denne trogne tjänare beräkna, vad han skulle göra med de samma plagg, med vilka han prydde sin herres person. Han gjorde då i tankarna en present av silverflaskorna med deras essenser samt alla småsakerna på toaletten åt en ung dam, som han tyckte om, och behöll för sig själv det engelska knivsmidet och en stor rubinkråsnål. Den skulle komma att taga sig präktigt ut på en av de vackra med spetskrås försedda skjortorna, vilken — tillika med mössan med guldranden och den med snören besatta överrocken, som lätteligen skulle kunna göras om efter hans egen växt, och kaptenens käpp med guldkrycka och den stora dubbelringen med rubinerna, av vilken han skulle låta göra sig ett par vackra örringar — han beräknade skola göra honom till en riktig Adonis och tvärt slå bula på mademoiselle Reines hjärta.
— Så bra de här armknapparna skola komma att passa mig! tänkte han, under det han satte i ett par sådana vid mr Sedleys tjocka och svällande handleder. Jag riktigt längtar efter de här knapparna, och så kaptenens
424
