WILLIAM M. THACKERAY
och Amalia kastade sig i hennes armar och gjorde sammaledes, och så ömkade och tröstade de varandra!
Åtskilliga gånger under förmiddagens lopp begav sig monsieur Isidor ut i staden till hotellen och de till resande uthyrda husen i närheten av parken, där engelsmännen voro samlade, och blandande sig där med andra betjänter, kurirer och lakejer, inhämtade han sådana rykten, som voro i svang, och förde åtskilliga nyheter hem med sig till sin herre. Nästan alla de ovannämnda herrarna voro i hjärtat kejsarens anhängare och hade sina åsikter rörande fälttågets hastiga slut. Kejsarens proklamation från Avesnes hade rikligen blivit utdelad överallt i Brüssel. "Soldater", sade han, "detta är årsdagen av Marengo och Friedland, genom vilka Europas öden två gånger blevo avgjorda. Då, liksom efter Austerlitz och Wagram, voro vi alltför ädelmodiga. Vi trodde på ederna och löftena av dessa furstar, vilka vi läto sitta kvar på deras troner. Låt oss ännu en gång marschera ut för att möta dem. Äro icke vi och de ännu samma män? Soldater! Dessa samma preussare, som nu äro så övermodiga, stodo tre mot en emot er vid Jena och sex mot en vid Montmirail. De bland er, som varit fångar i England, kunna berätta sina kamrater, vilka förfärliga plågor de ledo ombord på de engelska fångskeppen. De galningarna! Ett ögonblicks framgång har förblindat dem, och om de träda in i Frankrike, skall det bliva för att där finna en grav!" Men fransmännens anhängare profeterade ett ännu hastigare slut på kejsarens fiender, och man kom allestädes överens om att preussarna och engelsmännen aldrig skulle komma tillbaka, undantagandes som fångar efter den segrande armén.
Dessa omdömen meddelades mr Sedley under dagens lopp, och han fick bland annat veta, att hertigen av Wellington hade begivit sig av för att söka att åter samla sin här, vars förtrupper under den föregående natten hade blivit totalt slagna.
— Slagna, bah! sade Josef, vars hjärta var helt modigt
426
