VÄRLDSMARKNADEN
vid frukosttiden. Hertigen har gått för att slå kejsaren, såsom han förut slagit alla hans generaler.
— Hans papper äro uppbrända, hans saker äro flyttade och hans kvarter göres i ordning för att mottaga hertigen av Dalmatien, svarade monsieur Isidor. Jag har det från hans egen hovmästare. Hertigens av Richmond folk håller på och packar in allting. Hans nåd har redan flytt, och hertiginnan väntar bara på att få se silvret inpackat för att sedan resa till franska kungen i Ostende.
— Franske kungen är i Gent, min gosse, sade Josef och tog på sig en misstrogen min.
— Han flydde förliden natt till Brügge och ämnar i dag segla från Ostende. Hertigen av Berry är tagen till fånga. De som önska att komma helskinnade undan göra bäst i att bege sig av snart, ty dammarna öppnas i morgon, och vem kan fly, då hela landet är under vatten?
— Ah, prat! Vi äro tre mot en mot varje styrka, som Bonaparte kan föra i fält, invände mr Sedley. Österrikarna och ryssarna äro i antågande. Han måste och skall bli krossad! sade Josef och slog sin hand i bordet.
— Preussarna stodo tre mot en emot honom vid Jena, och han tog deras armé och konungarike inom en vecka. De voro sex mot en vid Montmirail, och han skingrade dem som får. Österrikiska armén kommer verkligen, men med kejsarinnan och konungen av Rom i spetsen, och ryssarna, bah! ryssarna draga sig tillbaka. Ingen pardon kommer att givas åt engelsmännen, i anledning av deras grymhet mot våra tappra ombord på de skändliga pontonerna. Se här har mylord svart på vitt på det. Här är hans majestät kejsarens och kungens proklamation! sade denne Napoleons förklarade anhängare, och sedan han tagit dokumentet upp ur sin ficka, stack han det helt strängt i näsan på sin herre och betraktade redan den med snörmakerier besatta rocken och de övriga dyrbarheterna som sitt eget rättmätiga byte.
Josef var, om också ännu icke allvarsamt uppskrärnd, åtminstone icke så litet orolig.
