VÄRLDSMARKNADEN
han hade suttit förtjust och stirrat på hennes vita armar och klara ögon.
— Jag vet att ni anser mig otacksam, fortfor Rebecka, i det hon trädde fram från fönstret och ännu en gång betraktade honom och tilltalade honom med skälvande röst. Er köld, edra bortvända blickar och hela ert sätt, då vi på senare tiden mötts och då jag nyss kom hit in — allt har bevisat mig det. Men fanns det då inte skäl, varför jag borde undvika er? Låt ert eget hjärta besvara denna fråga. Tror ni kanske, att min man är så särdeles benägen att taga emot er? De enda ovänliga ord, jag någonsin hört av honom (jag måste göra ryttmästare Crawley den rättvisan), voro i anledning av er — och grymma, bittert grymma ord voro de!
— Store gud! vad har jag gjort? frågade Josef, på en gång helt förtjust och bestört och uppskakad, vad har jag gjort för att — att…
— Är då svartsjuka ingenting? sade Rebecka. Han gör mig olycklig för er skull. Men vad som än må ha varit — så är mitt hjärta nu helt och hållet hans. Jag är oskyldig nu. Är jag inte, mr Sedley?
Allt blodet i Josefs kropp strömmade och forsade av förtjusning, då han betraktade detta offer för hans tjuskraft. Det hade endast behövts några väl lagda ord och en eller ett par listigt ömma blickar för att åter uppelda hans hjärta och få honom att glömma sina misstankar. Ha inte, alltifrån Salomos tid, visare män än han blivit dragna vid näsan och gjorda till narrar av fruntimren?
— Om det värsta skulle inträffa, tänkte Becky, så är min reträtt betryggad, och jag har skaffat mig en plats i hans vagn.
Det är icke gott att veta till vilka kärleksförklaringar och eldiga utbrott mr Josefs häftiga lidelser möjligen kunde ha förlett honom, om icke Isidor i detta ögonblick åter hade trätt in och börjat att syssla omkring i rummet. Josef, som just var på väg att framstamma en bekännelse, nästan kvävdes av den rörelse han var tvungen att hålla
