VÄRLDSMARKNADEN
fläcken förrän jag får bud från Mick. Jag skulle just ta mig snygg ut, om jag satte mig upp på hästryggen bakom den där tjocke herrn.
Denna bild kom den unge patienten att brista ut i skratt där han låg och fick till och med Amalia att le.
— Jag ber inte henne komma med, utbrast Josef häftigt, jag ber endast dig, Amalia. Svara mig nu, vill du följa med eller ej?
— Utan min man, Josef? sade Amalia med en förvånad blick och räckte majorskan sin hand. Josefs tålamod var nu uttömt.
— Farväl, då! sade han, skakande sin knutna hand i raseri och dängande igen dörren efter sig i det han gick ut. Och denna gång gav han bestämda order till avfärd och steg till häst nere på gården. Majorskan hörde hästhovarnas slag, då de kommo ut på gatan, och gjorde många föraktfulla anmärkningar över stackars Josef, medan han red framåt, följd av Isidor i den guldbroderade mössan. Hästarna, som hade stått stilla några dagar, voro ystra och livliga, och Josef, som var en klumpig och rädd ryttare, tog sig föga ut till sin fördel i sadeln. De båda ryttarna försvunno i galopp in på en gata, som ledde åt vägen till Gent, medan majorskan förföljde dem med sarkastiska anmärkningar, så länge hon kunde se dem.
Under hela dagens lopp fortfor kanonaden, från morgonen ända till efter solnedgången, och det var redan mörkt då den plötsligt upphörde.
Alla av oss ha läst vad som hände under tiden. Berättelsen härom är i varje engelsmans mun, och ni och jag, som voro barn då den stora striden vanns och förlorades, tröttna aldrig att höra och berätta om denna ryktbara batalj. Dess minne ligger ännu och svider i millioner bröst — i deras bröst som äro landsmän till de tappra män, som förlorade densamma. De längta efter ett tillfälle att hämnas denna förödmjukelse, och om en strid skulle följa, i vilken de i sin ordning segrade och som lämnade oss sitt förbannade testamente av hat och blod, så blir det aldrig något slut på den så kallade äran och
