VÄRLDSMARKNADEN
det var för sent att störa den sjuka damen första aftonen av sin ankomst, tog han in på ett värdshus och uppvaktade icke miss Crawley förrän långt fram på förmiddagen den följande dagen.
James Crawley var, då hans tant sista gången såg honom, en drumlig pojke vid den obehagliga ålder, då rösten varierar mellan gäll diskant och grov bas; då ansiktet icke sällan slår ut i dessa blommor, för vilka Rowlands Kalydor säges vara ett botemedel; då pojkar i smyg söka att raka sig med sina systrars saxar, och åsynen av andra unga damer framkalla en olidlig känsla av fruktan hos dem; då de stora händerna och fotknölarna sticka långt fram ur plagg, som blivit dem för korta; då deras närvaro efter middagen är på en gång förskräcklig för damerna, som sitta och viska i skymningen uppe i salongen, och outsägligt obehaglig för herrarna där nere vid middagsbordet, som av denna tafatta oskulds närvaro hindras från att skämta så fritt de skulle önska; då pappa, sedan det andra glaset blivit drucket, säger: — Jack, min gosse, gå ut och se om det håller upp! och ynglingen, längtande efter frihet, men på samma gång stött över att han ännu icke får anses för karl, lämnar den oavslutade banketten. James, som den tiden var en pojkslyngel, hade nu blivit en ung man, sedan han njutit förmånen av en akademisk uppfostran och förvärvat den oskattbara polityr, som åstadkommes genom att leva bland rustande unga män och göra skulder och bli relegerad och kuggad.
Emellertid var han nu en rätt vacker ung man, då han kom för att presentera sig för sin tant i Brighton, och ett vackert utseende var alltid ett anspråk på den nyckfulla gamla damens ynnest; och icke heller skadade honom hans förlägna rodnad och tafatthet, eftersom hon tyckte om dessa hälsosamma tecken till den unge mannens blyghet och oskuld.
Han sade, att han hade — kommit ned på ett par dagar för att träffa en kamrat och — och för att visa er min
