VÄRLDSMARKNADEN
James skulle följa henne på promenaden, sittande baklänges i hennes vagn, under vilken promenad det likväl till stackars James olycka hände honom, att de tvenne omnämnda boxarna, klädda i vita flanellströjor med pärlemorknappar och i sällskap med tre andra, lustiga stallbröder, mötte vagnen och därvid allasammans hälsade helt hjärtligt på den unge mannen där uppe i vagnen — en händelse som gjorde honom tämligen förlägen och butter under hela den övriga utfärden.
Vid sin återkomst fann han sitt rum i ordning och kappsäcken anländ och skulle ha kunnat märka, att mr Bowls' ansikte, medan denne förde honom till hans rum, hade ett eget uttryck av allvar, förvåning och medlidande. Men han ägnade icke mr Bowls någon tanke, utan beklagade den olyckliga ställning, vari han befann sig, i ett hus fullt av gamla kvinnor.
James kom ned till middagen klädd i en vit halsduk, som nästan tycktes kväva honom, och hade den äran att få föra lady Jane ned i matsalen, medan Briggs och mr Crawley följde efter, förande den gamla damen med hennes apparat av schalar och kuddar. Mer än hälften av Briggs' tid under middagen upptogs att övervaka sjuklingens bekvämlighet och att skära kyckling åt hennes feta mops. James talade icke mycket, men drack damerna flitigt till och tömde större delen av en butelj champagne, som mr Bowls befalldes taga in till hans ära. Då damerna hade dragit sig tillbaka och de båda kusinerna lämnades allena, blev Fox, den ärkediplomaten, mycket meddelsam och vänlig. Han frågade James om hans studier — vad han hade för utsikter för framtiden — yttrade en hjärtlig förhoppning om att han skulle komma att göra lycka, kort sagt, var riktigt öppenhjärtig och älskvärd. James' tunga lossades av portvinet, och han började nu att berätta sin kusin om sitt liv, sina utsikter, sina skulder, sina bekymmer för examen etc., etc., medan han flitigt slog i ur de framför honom stående buteljerna och mycket beskäftigt växlade om mellan portvinet och madeiran.
479
