VÄRLDSMARKNADEN
Indien och gav mig en halv guiné och en klapp på huvudet? Jag hade ständigt en föreställning om att du var sju fot lång och blev helt överraskad av att vid din återkomst hem finna, att du inte var längre än jag.
— Det var bra snällt av mr Sedley att fara till er skola och ge er pengar! utbrast Rebecka i en ton av ytterlig förtjusning.
— Ja, och det till på köpet sedan jag hade skurit av tofsarna på hans stövlar. Pojkar glömma aldrig sådana gåvor i skolan och inte givaren heller.
— Jag är rentav förtjust i hessiska stövlar! sade Rebecka.
Josef Sedley, som i utomordentligt hög grad beundrade sina ben och alltid bar denna prydliga benklädnad, kände sig särdeles smickrad av denna anmärkning, ehuru han drog sina ben under stolen, då den gjordes.
— Hör nu, miss Sharp, sade George Osborne, ni som en så skicklig artist måste nödvändigt göra en stor historisk tavla av scenen med stövlarna. Sedley ska framställas i buckskinnspantalonger och hållande en av de skadade stövlarna i handen och med den andra ska han hålla i min skjortkrage. Amalia ska ligga på knä bredvid honom, med sina små händer uppsträckta, och tavlan ska ha en stor allegorisk titel, likt titelvinjetten i abc-boken.
— Jag får inte tid att göra den här, sade Rebecka. Jag ska göra den då — då jag rest.
Och hon sänkte sin röst och såg så sorgsen och olycklig ut, att envar kände hur grym hennes lott var och hur smärtsamt det skulle bli att skiljas från henne.
— Ack, om du kunde få stanna litet längre, söta Rebecka! sade Amalia.
— Varför det? svarade denna ännu mera dystert. För att jag skulle bli ännu mera olyck — ovillig att lämna er?
Och därmed vände hon bort huvudet. Amalia började att giva vika för sin naturliga gråtmildhet, vilken, efter vad vi redan berättat, var en av denna enfaldiga lilla varelses fel och brister. George Osborne betraktade de båda unga flickorna med en rörd nyfikenhet, och Josef
