Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/67

Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

ett skålpund fårtalgljus kostar sju och en halv pence, hur mycket måste då Dobbin kosta? och ett skratt följde från hela kretsen av unga skälmar, underlärare och hela tutten, vilka ganska riktigt ansågo, att minuthandel är ett skamligt och skymfligt yrke, förtjänt av alla verkliga gentlemäns hån och förakt.

— Din far är bara en köpman, Osborne! sade Dobbin enskilt till den lille gosse, som hade nedkallat denna storm över hans huvud, varpå denne senare helt stolt genmälte: — Min far är en gentleman och har eget ekipage! och mr William Dobbin drog sig undan till ett avlägset uthus borta vid lekplatsen, där han tillbragte en halv lovdag i den bittraste sorg och bedrövelse. Vilken ibland oss är det väl, som icke erinrar sig dylika stunder av bitter, bitter, barnslig sorg? Vilken känner orättvisan så djupt, vilken skyggar så för en skymf, vilken har en så livlig känsla av oförrätt och en så glödande tacksamhet för godhet och vänlighet som en högsint gosse? Och hur många av dessa finkänsliga själar förnedrar, bortstöter, torterar man icke för ett fattigt räkneexempel och en smula ömklig krämarelatin?

Nu var William Dobbin på grund av sin oförmåga att inhämta de första elementen av ovannämnda språk, så som de framställas i den underbara bok, som kallas latinska grammatikan, tvungen att stanna bland de allra nedersta av doktor Swishtails lärjungar och blev ständigt förödmjukad av små gossar med röda anleten och barnförkläden, då han marscherade upp med den lägre klassen, en jätte bland dem, med sin nedslagna, slöa blick, sin hundörade elementarbok och sina snäva, korderojsbyxor. Alla, både hög och låg, drevo gäck med honom. De sydde ihop de där korderojsplaggen, så trånga de än voro; de skuro av sadelgjordarna i hans säng; de slog omkull bord och bänkar, för att han skulle skrubba skinnet av sina ben på dem, vilket han också aldrig underlät att göra. De sände honom paket, vilka, då de öppnades, befunnos innehålla fädernesåpan och ljusen. Det fanns icke någon så liten pys, att han icke drev och gycklade med Dobbin,

59