Den här sidan har korrekturlästs
WILLIAM M. THACKERAY
ihåg att ni alltid kommer hit, då ni kommer till staden… James, kör till stadshuset!
Slutligen kom avskedet från Amalia, över vilken tavla jag ämnar kasta en slöja. Men efter en scen, i vilken den ena handlade på fullt allvar och den andra spelade ypperligt — sedan de ömmaste smekningar, de mest rörande tårar, luktvattenflaskan och några hjärtats bästa känslor hade tagits i anspråk — skildes Rebecka och Amalia, i det den förra lovade att älska sin vän evigt, evigt, evigt.
90
