FÖRSTA KAPITLET.
Änka och mor.
Nyheterna om de stora striderna vid Quatre Bras och Waterloo nådde England på samma gång, och hela England skälvde av triumf och fruktan vid underrättelsen om huru dessa ärorika strider hade avlupit. Detaljer följde snart, och efter förkunnandet av segrarna kom listan på de sårade och stupade. Vem kan väl skildra den bävan, varmed denna förteckning öppnades och lästes! Föreställ er de känslor av fröjd och tacksamhet, av sorg och förtvivlan, som genomströmmade snart sagt varje by och hem i alla de tre konungarikena, då nyheterna anlände rörande de stora drabbningarna i Flandern och då listan på arméns förluster genomgicks och envar fick veta, om den käre släktingen och vännen hade blivit vid liv eller stupat. Envar, som vill göra sig besvär med att titta i tidningarna från denna tid, skall även så långt efteråt som nu kunna känna den spända väntan, som höll alla människor fångna. Tänk vilka alla dessa människors känslor måste ha varit, då den ena tidningen följde på den andra och meddelade någon ny nyhet! Och om man kunde känna ett så livligt deltagande och intresse i vårt land och för en strid, där endast tjugu tusen av vårt folk voro med, torde man kunna föreställa sig huru Europas tillstånd var tjugu år förut, då folken stredo, icke i tusental, utan i millioner, av vilka envar, i detsamma han fällde sin fiende, gav ett förfärligt sår åt något annat oskyldigt hjärta långt bort.
De nyheter, som tidningarna meddelade, gåvo den Osborneska familjen ett hårt slag. Flickorna överlämnade sig fritt och ohejdat åt sin sorg. Den dystre gamle fadern
