VÄRLDSMARKNADEN
Madras, och man erinrar sig mycket väl hennes strid med lady Smith, domaren sir Minos Smiths maka, varvid överstinnan knäppte med fingrarna under denna värda dams näsa och förklarade, att hon aldrig ämnade stryka på foten för en ömklig civilist. Ännu i dag, ehuru det nu är tjugufem år sedan, finns det personer, som erinra sig ha sett lady O'Dowd dansa en "jig" i guvernementshuset, där hon dansade trötta två adjutanter, en major vid Madraskavalleriet och två civila herrar, och övertalad av major Dobbin, riddare av Bathorden och den andre mannen i befälet över —de regementet att draga sig tillbaka till matsalen, lassata nondum satiata recessit.
Peggy O'Dowd är densamma som alltid: god i handling och tanke, befallande till sitt lynne, ivrig efter att härska, en tyrann över sin Michael, en drake bland alla regementets damer, en mor för alla de unga männen, vilka hon sköter då de äro sjuka och försvarar då de råka i klämma och bland vilka hon är ofantligt populär. Men subalternernas och kaptenernas damer (majoren är ogift) intrigera betydligt emot henne. De påstå, att Glorvina tar sig höga miner och att Peggy själv är olidligt härsklysten. Hon blandade sig i den lilla församling, som mrs Kirk hade samlat omkring sig, och gycklade de unga männen bort från hennes predikningar, påstående att en soldats hustru icke behövde slå sig på att bli präst och det vore mycket bättre av mrs Kirk att laga sin mans strumpor och kläder samt att om regementet behövde predikningar, så hade hon de bästa i den vägen, nämligen hennes onkel domprostens. Hon gjorde ett tvärt slut på den kurtis, som löjtnant Stubble hade börjat med doktorns fru och hotade att ansätta Stubbles för de pengar han hade lånat av henne, såvida han icke genast slutade upp och begav sig till Kap på sjukpermission. Å andra sidan hyste och skyddade hon mrs Posky, som flydde från sin bungalow om natten, förföljd av sin ursinnige man, som svängde sin andra konjaksbutelj, och skötte Posky under hans anfall av delirium och botade honom för hans inrotade vana att dricka. Kort sagt, i nöd och motgång var
