VÄRLDSMARKNADEN
här! sade unge Rawdon och såg upp på sin tants vänliga anlete.
— Varför det? sade den goda lady Jane.
— Jag äter middag nere i köket, då jag är hemma, eller också tillsammans med Briggs, svarade unge Rawdon. Men Becky var så upptagen av baroneten, hennes värd, och utgöt en sådan ström av artigheter och förtjusning och uttalade en så livlig beundran över lille Fox Binkie, vilken hon förklarade vara det vackraste och mest intelligenta barn man någonsin kunde se och sin far upp i dagen, att hon icke hörde sitt eget kött och blods anmärkningar vid andra ändan av det stora glänsande bordet.
Som unge Rawdon var gäst och detta var första aftonen efter hans ankomst, fick han lov att sitta uppe till efter tedags, då en stor förgylld bok lades på bordet framför sir Fox, alla tjänarna strömmade in och sir Fox läste aftonbönerna. Detta var första gången, som den stackars lille gossen någonsin hade bevittnat eller hört talas om en dylik ceremoni.
Huset hade blivit betydligt förbättrat och förskönat under den nye baronetens korta regering och förklarades av Becky vara fulländat, charmant, förtjusande, då hon tog en överblick av det i hans sällskap. Vad angår lille Rawdon, som tog en överblick av det i sällskap med sina små kusiner, så tyckte han att det var ett riktigt trollpalats. Där funnos långa gallerier och gamla praktsängkamrar, där voro tavlor och gammalt porslin och gamla vapen och rustningar. Där voro de rum, i vilka farfar dog och förbi vilka barnen gingo med rädda blickar. "Vem var farfar?" frågade lille Rawdon, och de berättade honom, hur han brukade vara mycket gammal och hur han brukade skjutas omkring i en trädgårdsstol, och så visade de honom en dag denna trädgårdsstol, som stod och ruttnade i ett uthus, där den hade stått alltifrån den dag, då den gamle herrn fördes dit bort till kyrkan, vars spira glittrade över almarna i parken.
Bröderna hade under åtskilliga morgnar god sysselsättning med att undersöka de förbättringar, som sir Fox'
