VÄRLDSMARKNADEN
ELFTE KAPITLET.
Mellan Hampshire och London.
Sir Fox Crawley hade gjort mer än reparerat inhägnader och förfallna portvaktarstugor på sin egendom. Lik en vis man hade han företagit sig att återuppbygga sitt hus' skadade anseende och fylla de hål och gropar, som hans vanryktade gamle företrädare hade lämnat efter sig i namnet. Han blev kort efter faderns död utnämnd till parlamentsledamot för köpingen, och i sin egenskap av fredsdomare, parlamentsledamot, egendomsherre och representant för en gammal familj ansåg han för sin plikt att uppträda inför Hampshires befolkning, subskriberade rätt frikostigt till grevskapets barmhärtighetsinrättningar, besökte flitigt alla möjliga personer och gjorde, kort sagt, allt möjligt för att intaga den ställning i Hampshire och sedan i landet i sin helhet, vartill han ansåg, att hans utomordentligt stora talanger gjorde honom berättigad. Lady Jane fick order att vara vänlig mot Fuddlestones och Whapshots och de andra ryktbara baroneterna, deras grannar. Dessas ekipage kunde nu ofta ses i Drottningens Crawleys allé, de åto ofta middag på herrgården (där maten var så god, att det var tydligt, att lady Jane sällan lade hand vid dess tillagning), och Fox och hans maka dinerade i sin tur energiskt ute, utan avseende på varken väder eller avstånd. Ty ehuru Fox icke satte värde på bordets nöjen, emedan han var en torr och nykter man med svag hälsa och dito matlust, ansåg han likväl att det tillhörde hans ställning att vara gästfri och nedlåtande, och varje gång han fick huvudvärk. av ett alltför långt kvarsittande vid bordet efter middagen, kände han, att han var en martyr för sin plikt.
