Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/149

Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

honom högeligen, blommorna måttligt, men duvorna och hönsen och stallen, då han fick tillåtelse att besöka dem, voro högst intressanta föremål för honom. Han satte sig till motvärn, då de unga damerna Crawley ville kyssa honom, men däremot tillät han lady Jane stundom göra det, och det var vid hennes sida som han tyckte om att sitta, då damerna, sedan signalen var given till avtåget upp till salongen, lämnade herrarna vid deras vin — vid hennes sida hellre än vid sin mors.

Då Rebecka såg att ömhet var modet för dagen, ropade hon en afton lille Rawdon till sig och lutade sig ned och kysste honom i alla damernas närvaro.

Efter verkställd operation såg han henne rätt i ansiktet, skälvande och djupt rodnande, såsom han plägade då han var upprörd. — Du kysser mig aldrig hemma, mamma! sade han, varvid uppstod en allmän tystnad och bestörtning och en allt annat än behaglig blick i Beckys ögon.

Rawdon tyckte om sin svägerska för hennes vänlighet mot hans son. Lady Jane och Becky kommo icke lika väl överens vid detta andra besök som vid det första, då överstens hustru hade lagt an på att behaga. Dessa barnets båda tal framkallade en viss köld — och kanske var sir Fox även en smula för artig mot sin svägerska.

Men lille Rawdon tyckte, såsom det anstod hans år och storlek, mera om att sällskapa med män än med kvinnor och tröttnade aldrig att följa sin pappa till stallen, dit översten drog sig undan för att röka sin cigarr — och dit även James Crawley stundom kom för att hålla sin kusin sällskap i detta och andra nöjen. Han och baronetens skogvaktare voro mycket goda vänner i anledning av deras ömsesidiga smak för hundar. En dag begåvo sig mr James, översten och Horn, skogvaktaren, ut för att skjuta fasaner och togo lille Rawdon med sig. En annan särdeles glad och trevlig morgon deltogo dessa fyra herrar i nöjet att jaga råttor i en lada, och maken till nöje att vara stort och nobelt hade lille Rawdon ännu aldrig sett. De stoppade till ena ändan av vissa rännor under ladan och insläppte vässlor i de andra öppningarna, och därpå

143