VÄRLDSMARKNADEN
Osborneska vapenskölden, som fadern hade tillägnat sig ur vapenboken från det hertigliga vapnet av samma namn, och inskriptionen sade att minnesvården var "Ägnad åt minnet av George Osborne, junior, esquire, f. d. kapten vid Hans Majestäts —de fotregemente, vilken stupade den 18 juni 1815 vid 28 års ålder, under det han stred för sin kung och sitt land i det ärorika slaget vid Waterloo. Dulce est pro patria mori."
Åsynen av gravmonumentet uppskakade till den grad systrarnas nerver, att miss Maria var tvungen att lämna kyrkan. Församlingen lämnade aktningsfullt rum för dessa djupt svartklädda, snyftande flickor och ömkade den stränge fadern, som satt mittemot den fallne krigarens gravvård.
— Skall han månne förlåta mrs George? sade flickorna till varandra sedan den första häftigheten av deras sorg var förbi. Även den Osborneska familjens bekanta, som kände till brytningen mellan sonen och fadern till följd av giftermålet, språkade sinsemellan rörande utsikterna för den unga änkans försoning med den gamle Osborne — och åtskilliga vad ingingos därom bland herrarna i City.
Ifall systrarna hyste någon oro för Amalias möjliga erkännande såsom en dotter av familjen, ökades den ytterligare framemot slutet av hösten, då deras far förklarade, att han ämnade företaga en utrikes resa. Han sade icke vart han ämnade resa, men de förstodo genast att han ämnade bege sig till Belgien och de visste, att Georges änka ännu vistades i Brüssel. Sanningen att säga, hade de tämligen noggranna underrättelser om stackars Amalia från lady Dobbin och hennes döttrar. Vår hederlige kapten hade blivit befordrad till följd därav att andre majoren vid regementet hade stupat på slagfältet, och den tappre O'Dowd, som hade högeligen utmärkt sig där, liksom vid alla tillfällen, där han kunde få visa sin köld och sitt mod, var nu överste och riddare av Bathorden.
Många vid O'Dowds tappra regemente, vilket hade lidit svåra förluster under de båda bataljdagarna, voro
