VÄRLDSMARKNADEN
Sedan hon hade knutit in sin schal i en näsduk, gömde hon det lilla byltet under sin kappa och vandrade livlig och glad hela vägen till Ludgate Hill med så lätta och spänstiga steg, att mången man vände sig om, då hon trippade förbi, och såg efter hennes täcka och blomstrande ansikte. Hon beräknade, hur hon skulle använda den summa hon finge för schalen, hur hon utom kläderna skulle köpa sin far en kappa i stället för den gamla överrock han bar. Hon hade icke heller misstagit sig på värdet av majorens gåva. Det var en mycket fin och vacker vävnad, och köpmannen gjorde en särdeles god handel, då han gav henne tjugu guinéer för hennes schal.
Hon skyndade helt glad och belåten sin väg, köpte de böcker George hade önskat sig och steg därefter upp i en diligens med sitt paket och for hem helt lycklig och förtjust. På försättsbladen i de nya böckerna skrev hon vid hemkomsten med sin nättaste lilla handstil: "Till George Osborne, en julgåva från hans ömt tillgivna mor." Böckerna finnas ännu kvar med denna nätta lilla inskrift.
Hon begav sig nu från sitt eget rum med böckerna i handen för att lägga dem på Georges bord, där han skulle finna dem vid sin återkomst från skolan, och då hon kom ut i förstugan, mötte hon sin mor. De granna banden på de sju små volymerna lyste den gamla damen i ögonen.
— Vad är det där? sade hon.
— Det är några böcker åt George, svarade Amalia rodnande. Jag — jag lovade att han skulle få dem till jul.
— Böcker! utropade den gamla damen förtrytsamt. Böcker, då hela huset saknar bröd! Böcker, då jag för att hålla dig och din son i lyx och vällevnad och rädda din gode far från fängelset sålt vartenda nipper jag ägde, min ostindiska schal, ja, ända till matskedarna, för att de personer, där vi taga våra varor, inte måtte skymfa oss och för att mr Clapp måtte få sin hyra, vilken han har full rätt till, så mycket mera som han är en beskedlig hyresvärd, en hövlig person och själv familjefar. O, Amalia, du krossar mitt hjärta med dina böcker och din
