Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/172

Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

alla höga och förnäma familjer hata varandra. Kronprinsen står alltid i opposition mot kronan eller traktar efter den. Om ni vore arvtagare till ett hertigdöme med tusen pund om dagen, vill ni väl då påstå, att ni inte skulle längta efter besittningstagandet? Och helt naturligt är, att varje stor man, sedan han erfarit denna känsla mot sin far, måste veta, att hans egen son hyser den mot honom själv, och sålunda kunna de inte annat än känna sig fientligt och misstänksamt stämda. På samma sätt är det även med äldste sonens känslor mot de yngre bröderna. Jag skall säga er, min bäste sir, att varje fideikommissarie betraktar husets yngre söner såsom lika många naturliga fiender, som beröva honom så eller så mycket kontanter, vilka han egentligen borde ha. Jag har ofta hört George Mac Turk, lord Bajazets äldste son, säga, att om han finge sin vilja fram, skulle han, då han ärvde titeln och godsen, göra alldeles så som sultanerna göra och befria sin egendom från allt dylikt påhäng genom att genast slå huvudena av de yngre bröderna. Ja, sir, jag säger er, att de allasammans äro turkar i hjärtat. Jag känner världen, skall jag säga er! Och om nu i detsamma en förnäm herre händelsevis kommer förbi, så flyger Toms hatt mycket hastigt från hans huvud, och han rusar fram med en bugning och ett inställsamt grin, som visar att han känner världen — det vill säga, på sitt egendomliga sätt. Och som Tom hade använt varenda shilling av sin förmögenhet till att köpa sig en livränta för, så kunde han icke hysa några hätska känslor mot sina närmaste släktingar eller hysa någon annan känsla för dem, som stodo över honom, än en ständig och högsinnad längtan efter att få spisa middag med dem.

Mellan markisinnan och hennes naturliga ömhet för sina barn reste sig den grymma skranka, som består i olikheten i religiös tro. Själva den kärlek, hon kände för sina barn, tjänade endast till att göra den rädda och fromma damen mera skrämd och olycklig. Det svalg, som låg emellan dem, var oöverstigligt. Hon kunde icke sträcka sina svaga armar över det eller draga sina barn över till

166