WILLIAM M. THACKERAY
fängelse, en fångvaktare och en halmmadrass lik George av Gaunts. Och då plägade mylord trotsa vålnaden, som hotade honom — ty han kände ett medel, varmed han kunde fördriva sin fiende.
Sålunda fanns det glans och rikedom, men måhända icke så synnerligt stor lycka innanför de höga, skulpterade portalerna till Gaunt House med dess svärtade kronor och vapensköldar. Festerna därstädes voro bland de största och yppersta i London, men så synnerlig belåtenhet rådde där icke, undantagandes bland gästerna, som sutto vid mylords bord. Om han icke hade varit en så hög och förnäm herre, skulle sannolikt högst få ha besökt honom, men på världsmarknaden hyser man vanligen stort överseende med höga och förnäma personer. Nous regardons à deux fois — såsom den franska damen sade — innan vi döma en person med mylords obestridliga egenskaper. Några ökända klandrare och kinkiga moralister kunde visserligen brumma över lord Steyne, men voro detta oaktat icke sena att infinna sig då han bjöd dem.
— Lord Steyne ar verkligen alltför svår, sade lady Slingstone, men alla människor gå dit, och naturligtvis skall jag se till, att mina flickor inte taga någon skada.
— Hans härlighet är en person, vilken jag har att tacka för mycket, ja, nästan för allting här i livet, sade hans högvördighet doktor Trail och tänkte med detsamma på att herr ärkebiskopen började att se bra klen och sjuklig ut, och mrs Trail och de unga damerna skulle lika gärna kunnat försaka att gå i kyrkan som att icke begiva sig till en av hans härlighets festligheter.
— Hans moral är mycket dålig, sade lille lord Southdown till sin syster, som gjorde några blyga invändningar, emedan hon av sin mamma hade hört förfärliga beskrivningar på hur det gick till i Gaunt House, men, tusan i det, han har den bästa champagne i Europa!
Och vad beträffar sir Fox Crawley — detta mönster av anständighet och som hade predikat på andliga sam-
170
