WILLIAM M. THACKERAY
— Ja, gärna för mig, och jag hoppas att ni även måtte stanna där. Ni kommer nog att få ett trevligt sällskap med exekutionsbetjänterna på Bareacres, och jag slipper sedan låna pengar åt edra släktingar och att se edra fördömda tragiska miner. Vem är väl ni, som vill styra och ställa här? Ni har varken pengar eller huvud. Ni kom hit för att föda barn till världen, och ni har inte fått några sådana. Gaunt är trött vid er, och Georges hustru är den enda i hela familjen, som inte önskar att ni vore död. Gaunt skulle gifta om sig, ifall ni vore borta.
— Jag önskar att jag vore det! svarade lady Gaunt med tårar av raseri i sina ögon.
— Ni, kan tänka, ska komma och spela den dygdiga, medan min hustru, som är ett rent och obefläckat helgon, såsom var människa vet, och aldrig gjort något orätt i hela sitt liv, inte har något emot att vara tillsammans med min unga vän, mrs Crawley. Lady Steyne vet att skenet stundom kan vara emot även den bästa bland kvinnor, och att även den oskyldigaste bland dem stundom blir förtalad. Hör nu, lady Gaunt, vill ni att jag ska berätta er några anekdoter om er mamma, lady Bareacres?
— Ni kan slå mig, om ni behagar, eller behandla mig så grymt som helst! sade lady Gaunt.
Då lord Steyne såg sin hustru och sondotter lida och känna sig olyckliga, blev han alltid vid gott lynne, och han svarade nu:
— Min söta Blanche, jag är en gentleman och har aldrig lagt hand på ett fruntimmer, utom för att visa henne en vänlighet. Jag vill bara rätta några små fel i er karaktär. Ni kvinnor äro alltför stolta och i bedrövlig saknad av ödmjukhet, såsom pater Mole utan tvivel skulle säga till lady Steyne, om han vore här. Ni böra inte taga på er några höga och stolta miner, utan vara milda och ödmjuka, mina hjärtungar. Efter allt vad lady Steyne vet, torde den där förtalade, okonstlade och gladlynta mrs Crawley vara alldeles oskyldig — ja, till och med mera oskyldig än hon själv. Hennes mans rykte är inte det allra bästa, men det är lika gott som Bareacres', som
188
