VÄRLDSMARKNADEN
som även skall spela i charaden, kommer fram och komplimenterar mrs Winkworth för den beundransvärda smaken och skönheten i hennes kostym.
Andra avdelningen av charaden börjar. Det är åter en österländsk scen. Hassan, klädd i en annan dräkt, står i en attityd bredvid Zuleika, som nu är fullkomligt försonad med honom. Kislar Aga har blivit en fredlig svart slav. Det är soluppgång i öknen, och turkarna vända sina huvuden åt öster och buga sig ned mot sanden. Som det icke finnes några dromedarer till hands, spelar musikkåren skämtsamt: "Kamelerna komma". Ett ofantligt egyptiskt huvud höjer sig på scenen. Det är ett musikaliskt huvud — och sjunger till de österländska resandes stora överraskning en komisk sång, författad av mr Wagg. De österländska resandena försvinna dansande från scenen, likt Papageno och den moriske kungen i Trollflöjten. — De två sista stavelserna! ropar huvudet.
Sista akten börjar. Denna gång ser man ett grekiskt tält. En högväxt, kraftfull man vilar där på en bädd. Över honom hänga hans hjälm och sköld. Han behöver dem icke mera. Troja har fallit, Iphigenia är offrad och Cassandra sitter i fängsligt förvar. Agamemnon (som är ingen annan än överste Crawley, vilken icke har någon aning om Trojas förstöring eller Cassandras tillfångatagande) sover i sitt rum i Argos. En lampa kastar den sovande krigarens slagskugga fladdrande på väggen — medan svärdet och skölden från Troja glittrade i dess sken. Man hör den hemska musiken i Don Juan, innan statyn träder in.
Ægisthus smyger sig in, blek och på tå. Vad är det för ett likblekt ansikte, som stirrar hemskt ut efter honom bakom den sömmade tapeten? Han höjer sin dolk för att giva den sovande dödshugget, medan denne vänder sig på sin bädd och öppnar sitt breda bröst, liksom för att mottaga hugget. Han kan emellertid icke mörda sin ädle sovande hövding. Clytemnestra smyger sig sakta in i rummet, likt en vålnad — hennes armar äro blottade och vita — det rödgula håret faller ned över hennes
