WILLIAM M. THACKERAY
gav hon, men vem var det väl som hade förmått henne att komma fram med den?
— Ack, mylord, sade hon, ni vet inte allt vad jag måste lida och utstå i tysthet, ni ser mig glad och munter i er närvaro — men ni anar föga vad jag måste uthärda, då jag inte har någon beskyddare vid min sida. Det var min man, som med hotelser och den råaste behandling tvang mig att be er om den där summan, som jag narrade av er. Det var han, som, med förutseende av att ni skulle fråga vad jag skulle göra med den, tvang mig att säga det, som jag för denna orsaks skull sade er. Han tog pengarna. Han sade mig, att han hade betalt Briggs, och jag varken ville eller vågade misstro honom. Förlåt den orätt, som en förtvivlad man tvingas begå, och hav medlidande med en stackars djupt olycklig kvinna! och därmed brast hon ut i tårar, och förföljd dygd har aldrig sett mera förtjusande olycklig ut.
De hade ett långt samtal med varandra, under det de flera gånger foro runtomkring Regents Park i mrs Crawleys vagn, ett samtal, vars detaljer det är onödigt att upprepa. Resultatet därav blev emellertid det, att då Becky kom hem, flög hon emot sin kära Briggs med ett leende ansikte och förklarade för henne, att hon hade särdeles goda nyheter att meddela henne. Lord Steyne hade handlat på det ädlaste och mest ädelmodiga sätt. Han tänkte ständigt på hur och när han skulle kunna göra gott. Nu sedan lille Rawdon hade kommit i skolan, behövde hon icke längre sin kära vän och sitt trevliga sällskap. Hon kände bittert sorgen över att behöva skilja sig ifrån henne, men hennes små tillgångar gjorde det nödvändigt för henne att spara på alla möjliga sätt, och hennes sorg mildrades genom medvetandet av att hennes kära Briggs skulle få det mycket bättre nu än i hennes tarvliga hem. Mrs Pilkington, hushållerskan i Gauntly Hall, var nu mycket gammal, svag och giktbruten, och som hon till följd därav icke längre orkade att hålla uppsikt över det stora huset, måste en efterträderska anskaffas. Det var en lysande plats. Familjen kom icke till
238
