VÄRLDSMARKNADEN
någonting alls) och förde icke blott med sig de förut nämnda nipperna och några favoritklänningar, till vilka hon länge hade haft ett gott öga, utan även fyra rikt förgyllda ljusstakar, sex stycken präktigt inbundna album och minnesböcker, en emaljerad guldsnusdosa, som fordom hade tillhört madame Dubarry, samt det allra som sötaste lilla bläckhorn och en skrivportfölj med pärmar av pärlemor, vilken Rebecka brukade begagna då hon skrev sina förtjusande små biljetter på skärt silkespapper, försvunno från det lilla huset vid Curzon Street på samma gång som mademoiselle Fifine, tillika med silverkuverten till den lilla festmåltid, som Rawdon hade kommit och avbrutit. Nysilvret lämnade mademoiselle kvar, antagligen därför att det skrymde för mycket, och förmodligen var det av samma skäl som hon lämnade kvar eldtygen, speglarna över kaminerna samt rosenträpianinot.
En dam, som var mycket lik henne, höll sedan en modehandelsbutik vid rue du Helder i Paris, där hon åtnjöt stort anseende och njöt av lord Steynes beskydd. Denna person talade ständigt om England såsom det mest bedrägliga land i världen och förklarade för sina unga elever, att hon hade blivit skamligt bestulen av inbyggarna på denna ö. Det var utan tvivel medlidandet med hennes olyckor, som förmådde lord Steyne att vara så känslig mot madame de Sainte Amaranthe. Måtte hon blomstra såsom hon förtjänar! — Hon uppträder icke vidare på vår avdelning av världsmarknaden!
Som mrs Crawley hörde ett starkt sorl och buller där nere och kände sig högeligen uppbragt på sitt tjänstefolk, som icke ville hörsamma hennes kallelse, kastade hon på sig sin morgonrock och steg majestätiskt ned i salongen, varifrån bullret utgick.
Kokerskan satt där, sotig i synen, på en vacker soffa med storrosigt överdrag, vid sidan av mrs Raggles, vilken hon trakterade med maraschino. Pagen med sockertoppsknapparna, som plägade bära omkring Beckys skära biljetter och med stor livlighet hoppa upp bakpå hennes vagn, höll nu på att stoppa fingrarna ned i någon fradgig
