WILLIAM M. THACKERAY
emedan han hade trott på den Crawleyska familjen. Hans tårar och klagovisor gjorde Becky ännu mera förargad än förut.
— Ni tyckas allasammans vara emot mig, sade hon bittert. Vad är det ni vilja? Jag kan inte betala er på en söndag. Kom tillbaka i morgon, så ska jag betala er varenda shilling. Jag trodde, att översten hade gjort upp med er. Han kommer att göra det i morgon. Jag försäkrar på min heder, att han gick härifrån i morse med femtonhundra pund i plånboken. Han lämnade mig ingenting. Vänd er till honom. Ge mig en hatt och schal och låt mig gå ut och träffa honom. Det var en liten tvist emellan oss i dag på morgonen. Ni tyckas allasammans veta det. Jag lovar er på mitt hedersord, att ni allasammans skola få er betalning. Översten har fått en inbringande plats. Låt mig gå ut och söka upp honom.
Denna käcka förklaring fick Raggles och de övriga personagerna att se på varandra med en vild förvåning, och därmed lämnade dem Rebecka. Hon gick uppför trappan och klädde sig, denna gång utan den franska kammarjungfruns biträde. Hon begav sig in i Rawdons rum, och där såg hon, att en kappsäck och en nattsäck voro packade och färdiga att flyttas bort enligt den anvisning, som stod skriven på dem. Därefter gick hon in i jungfrukammaren, där allt var bortflyttat och lådorna tomma. Hon kom nu att tänka på de där nipperna, som hade blivit lämnade på golvet och förstod nu att kammarjungfrun hade rymt sin väg.
— Store Gud! utbrast hon. Har det väl någonsin funnits en större otur än min? Att vara så nära målet och förlora allting. Är då allt förbi?. Nej, det finns ännu en utsikt!
Hon klädde sig och gick ut, denna gång ostörd, men allena. Klockan var fyra. Hon gick skyndsamt genom gatorna (hon hade icke pengar att taga sig en vagn för) och stannade icke förrän hon kom till sir Fox Crawleys port vid Stora Gaunt Street. Var var lady Crawley? Hon var i kyrkan. Becky var just icke ledsen över detta. Sir
272
